Årskrönika 

En liten sammanfattning över åren som gått! Säkert är det saker som är glömda (eller förträngda) men de mest väsentliga är förhoppningsvis med!

Till 2008

Krönika 2009

Januari Det började bra första veckan på det nya året. Då trodde vi att vår otur hade vänt och nu skulle vi se lite positivt på framtiden. Det räckte inte längre än en dryg vecka in i januari så var det dags igen. Vattenskada!

Här är byggtorken igång för fullt

Det skulle visa sig bli en segdragen historia som fick göras om i omgångar. Först veckan före påsk var allt fix o färdigt i badrummet där läckan var och kökstaket på plats...... trodde vi.

Thords rehabilitering fortskred och han blev bättre och bättre för varje vecka. Det såg onekligen lite ljusare ut en stund.

Februari Under februari drabbades vi båda av en rejäl förkylning, dessutom vräkte snön ner så man visste nästan inte var man skulle ta vägen.

Snö fanns i överflöd

Problem med snöslungan och ingen stans att göra av snön var vardagsmat och för hundarna var det heller inte så lätt. Hundgården var en enda stor snödriva.

Vår son fyllde också 40 år under februari och det får en att inse att tiden rusar fram. Det var ju nyss han flyttade hemifrån.... eller? I övrigt var väl februari en ganska lugn månad. Thord fortsatte att göra framsteg och aktiviteterna med hundarna låg på en mycket låg nivå.

Mars Nu var det dags för storsläggan igen. Vattenskadan som vi trodde var fixad visade sig att det var helt fel. Det var aldrig något fel på vattenrören, det var avloppet som det var fel på. Hit med rörmokaren igen! Dessutom var det också stopp i avloppet så vi måste få det spolat......

Åh nej, vad är det nu då?

Inte så konstigt att hantverkarna håller sig för pannan och vi håller oss för skratt. Det var inte kul! När det äntligen började bli någon ordning och man kunde få städa lite ordentligt inför påsken så lade centraldammsugaren av. Det blev många tappade sugar, ska ni tro.

Till det positiva hör alla som hörde av sig till oss på många olika sätt och som gav oss energi att kämpa vidare. För Thords del fortsatte den positiva trenden och han blev duktigare och duktigare och starkare och starkare.

April Under påskhelgen fick vi trevligt Dalabesök. Ingegerd o Gustaf kom och hälsade på. Naturligtvis var vi ut och tränade lite och även Thord kunde vara med och körde både Atte och Greta. Jättekul! MEN.... nog måste det vara nåt som går fel. Jag fick två konvaliscenter!

Två "ynkliga" hundar

Mina hundar, Kråka o Garbo, tvärnitade på asfalten (som var underlaget vi tränade på för att Thord skulle kunna hänga med). Detta resulterade i stora blåsor på trampdynorna på framtassarna. Det tog någon vecka innan det var läkt....

Senare delen av april förflöt rätt lugnt och inga större ny katastrofer inträffade.

Maj Denna månad inleddes katastrofalt. Dels blev Thord dålig den sista april och fick åka in en tur till Östersunds sjukhus. Egentligen skulle han ha stannat kvar lite längre men eftersom han skulle till Tallgläntan för träning så fick han åka dit på måndgen. Det skulle han inte ha gjort! Fösta natten, vid tretiden, fick han besök av en senil dam som ville krypa ner i hans säng. När Thord fick henne därifrån tänkte han gå på toaletten. Då hade ingen varit in och sett till så han hade sin rollator vid sängen så han tog kryckan. Tyvärr låg det kläder på golvet också....Resultatet blev att han stapplande försökte få tillbaka balansen men ramlade tvärs över rummet  och landade under ett bord. Efter 3 timmar hade han lyckats, med bruten lårbenshals, krypa tillbaks till sängen och ringklockan SOM INTE VAR INKOPPLAD! Till slut lyckades han få till ett larm så han fick hjälp och vid åtta tiden fick han åka tillbaka till Östersunds sjukhus. Operationen blev också uppskjuten vid ett flertal tillfällen så efter drygt ett dygn blev han äntligen opererad. Snacka om fler tappade sugar. Det var enormt jobbigt att börja om från noll igen. Från att ha tränat på att gå helt utan stöd satt han åter igen i rullstol.......

Till det positiva hör att jag och Garbo fick åka till Ånge på en träningshelg. Precis vad man behövde för att över huvud taget orka ta tag i saker och ting igen. MEN.... när vi kom hem blev Garbo dålig i magen och olyckades rejält inne så det blev totalsanering både här och där. Som tur var gav det snabbt med sig.

Under den här månaden kom vi också i konflikt med Försäkringskassan om Thords sjukersättning (i skrivande stund ligger ärendet hos Länsrätten).

Juni Hundarna började äntligen få lite träning. Vi var ett gäng entusiaster som träffades med jämna mellanrum och det kändes riktigt bra. Thord blev bättre och bättre även om en hel del av hans benstyrka saknas.

Barnen med familjer kom under midsommarhelgen och det var riktigt skön och behaglig........

Björnen sover är standard vid den årliga dansen runt midsommarstången

.... till viss del i alla fall. På midsommaraftons morgon var det vattenrosor i kökstaket igen! Ny vattenskada naturligtvis. Det visade sig att man hade fuskat lite förra gången och bara bytt avloppsröret till toaletten, inte anslutningen från handfatet! Trångt och bökigt blev det med 10 personer som trängs och köar om en lite, liten toalett. När hantverkarna så småningom kom så var det bara att konstatera att taket måste rivas upp! Naturligtvis fanns det inte i lager heller så vi skulle få vänta på att få det uppsatt igen.

Under juni hände också trevliga saker, som tur är. Anders Jönsson hade inbjudit oss till Buan Open, en mycket trevlig tillställning som blivit lite av en tradition. Nu gick det väl inte så där överväldigande bra för våra hundar men som dom säger dom som startar på OS: "Det viktigaste är inte att vinna, det är att delta". 

Juli Till juli månads trevligheter hörde att läckan blev fixad, återstod bara taket som måste beställas och det var ju semestertider....

Vi blev också bjudna till Tjädernäset och Bixa Camp Camp, en mycket trevlig helg med härligt umgänge och träning/tävling. Tack Mats o Barbro!

Thords bror Kjelle kom från Gnesta och hälsade på oss några dagar. Hipp som happ så började han fixa taket på altanen. Isbitar hade slagit sönder taket på flera ställen i våras så nu hade vi köpt hem mera skivor och vi tänkte lägga dubbla skivor på två tredjedelar av taket som förstärkning. Detta fixade han under två dagar..... och vi konstaterade att änglar finns! Ett bekymmer mindre. Men säg den lycka som varar! Samma morgon som jag skulle skjutsa honom till tåget för hemfärd kom ett ordentligt regnoväder. Uppvaknandet blev häftigt. Kjelle gick ut på altanen för att ta sig en morgonrök och konstaterade att taket läckte som ett såll och jag konstaterade att även expansionskärlet hade sprungit läck. Det var vattendroppar från taket i ena sovrummet. Suck!

Lite flera småförtretligheter uppträdde också,  men också ljuspunkter med trevliga besök och fortsatt trevliga träningsträffar.

Augusti Första veckan inleddes med att snickarna kom och gjorde färdigt taket i köket så jag fick, för andra gången på relativt kort tid storstäda väggar och skåp. De skottade också spån och fick fram expansionskärlet men hittade ingen läcka på direkten så vi blev tvungna att avvakta tills rörmokaren kom från semestern.

Vi fick också kärt besök från Dalarna, vilket gav en jättehärlig vecka med umgänge, träning och tävling, Jämtlands Cup. Tack och lov för att det finns goda vänner, utan dem vore det svårt att överleva ibland. Lite negativt måste naturligtvis dyka upp, Kråka fick urinvägsinfektion men med medicin gick det snabbt över som tur var.

Krångel med bilen blev det förstås men hjälpen var nära som tur var

Thords syster Monika, som bor i Stockholm, kom tillsammans med sin sambo Uffe, på besök. Ytterligare en mycket härlig vecka förlöpte och vi blev riktigt bortskämda. De tog resolut och rensade gårdsgruset från ogräs, tvättade bilar och jag vet inte allt.  Dessutom var snickarna och rörmokaren hit så vi fick ett nytt expansionskärl men denna gång sattes det nere i pannrummet, så nu ska den sista, och då hoppas vi att det är den sista, vattenläckan vara lagad.

Garbo och jag startade också på jaktprovet i Lit. Det var ett dubbelprov så vi startade både lördag och söndag. För första gången (tror jag) så låg vi inte över utan åkte emellan. Maud kom hit och tog hand om Thord och dessutom tog hon med sig Thord  till Lit på söndagen för att titta på när jag och Garbo startade. Det kunde knappast ha gått bättre! Garbo började med att ta ett 1:a pris på lördagen och sedan ett 1:a pris med VP på söndagen. Gud så härligt, vilken känsla. Precis den uppmuntran som behövdes just då!

September  En hel del givande träningar med "träningsgänget" blev det och vi passade också på att ha en helg här hemma med både träning och vandring längs Forsaleden.

Både två- och fyrbenta hittade intressanta saker att titta på längs Forsaleden!

I slutet på september åkte vi ner till Falun och hälsade på några dagar. Naturligtvis blev det träning och sammanstrålning av många goda vänner.  En kväll blev det samling och grillning i grillhuset.  Mycket trevligt!

Sista veckan i september kom min bror och svåger och fixade till takstolarna på logen som hade börjat bågna p g a den gångna vinterns myckna snö. Vad gjorde man utan släktingar och vänner som ställer upp i vått och torrt?

Jag och Garbo var också på gåsjakt, vilket var mycket trevligt. Nu blev det inte så mycket skjutet men hon fick i alla fall prova på att apportera kanadagås.

Oktober Under oktober hände inte så mycket. Lite träning blev det och jag var med och dömde ett Working Test för Goldenklubben i Ånge. Alltid trevligt att träffa hundfolk och att se duktiga hundar i jobb.

Till trevligheterna hörde att Thord firades med födelsedagsmiddag tillsammans med hela familjen.

Vi har också ansökt om att få personlig assistans men det är ju Försäkringskassan som bestämmer så hoppet är inte alltför stort. Kommunen ska komma och göra en första utvärdering först, vi får väl se hur det går. 

Annars lunkade oktober ganska obemärkt förbi då inga större katastrofer hände. Kråka hade i och för sig börjat hosta så hon blev medicinerad med cortison. Lite bättre blev hon men när vi försökte trappa ner så återkom hostan så vi fick höja dosen igen.

November November blev rätt tragisk. Det visade sig att Kråka blev allvarligt sjuk. Cortisonet slog ut hennes lever så det fanns bara ett beslut att fatta. Utan cortison hade hon en elak hosta, med cortison gick det inte att göra något åt levern. Det var också osäkert OM det skulle kunna gå att reparera den en gång till. Hon hade ju blivit medicinförgiftad en gång tidigare, när hon var bara tre år. Den gången lyckades det men det tog ett halvår med specialmat och mediciner.

Det var dags att ta farväl till en underbar kompis - Tack för allt Kråkis!

Vår svärdotter blev också allvarligt sjuk och inlagd på sjukhuset. Det skulle visa sig att hon blev kvar i  10 veckor och självklart var det en stor oro för hur allt skulle avlöpa. Med andra ord var det en ganska mörk november.

December December började med att Atte blev halt, och det skulle blev en långdragen historia. Den första snön kom och med den minusgrader men det hade varit en ovanligt "god" höst så den kan man inte klaga på.

Andra delen av december inleddes med rejäl kyla och så värst mycket tränat blev det inte. Vi passade dock  på att umgås med mina syskon  med respektive och hundar under luciahelgen. Härligt!

Julhelgen firades tillsammans med våra barn med familjer och Mauds svärmor Anitha. Det var som alltid mycket trevligt men vi saknade förstås Ann-Sofie som fortfarande var kvar på lasarettet. Det hade funnits lite hopp om att hon skulle få komma hem på permission men så blev det inte.

December slutade ändå väldigt trevligt. Maud och Lars hade bestämt sig för att efter 10 år tillsammans så skulle de gifta sig på nyårsafton. Det blev en borgerlig vigsel med Thord och Lars mamma Anitha som bröllopsvittnet och jag fick förstås också följa med och hålla i kameran.

Familjen Barkar

Kvällen avslutades på samma sätt som fjolårets nyårsafton, nämligen med besökare från Norge. Under nyårsvakandet upptäckte jag att bägge mina guldringar hade försvunnit. Jag har ju använt mig av LCHF-kost och gått ner 9 kilo och precis konstaterat att jag måste nog gå och ta in mina ringar. Nu behöver jag ju inte det då det är spårlöst borta. Man kanske inte till fullo kan säga "Slutet gott, allting gott" men man kan konstatera att nyårsafton sammanfattade 2009 mycket väl. Både stor glädje men också sorg och besvikelse..... men kanske inte riktigt lika illa som förra året. Vi har också återigen konstaterat att vi, trots all otur och allt negativt som vi drabbats av, har en enorm tur som har våra barn, släktingar och vänner. Utan er skulle vi inte vara där vi är idag! Tusen tack underbara ni!!

Marith